Ibland tycker jag att kärleken är lite väl grym och oresonlig. Det finns personer som borde få en chans till att träffa den rätta. Alternativt i alla fall bli förlåtna av de som säger att man gjort fel mot. Sen är det inte meningen att kärleken ska vara en "sport". Hittar man en tjej/kille så låt tiden ha sin gång och inte jaga runt efter fler tjejer/killar. Tänk att personen man träffar i fråga också har känslor. En del tänker inte så långt alla gånger. Vilket är väldigt synd.
Egentligen vet jag inte riktigt om jag vill dela med mig av mina erfarenheter. Men kan försöka ta lite utan att hänga ut någon. Det blir inte lätt att låta bli att nämna någon vid namn.
Min personliga erfarenhet av detta fick jag för snart ett år sen. Ibland så blir det inte alltid som man tror. Jag var upp över öronen kär i en söt, trevlig och rolig kille och han i mig. Men på grund av att vi hade en distans mellan oss så blev det stor påfrestning för oss båda. Fast jag såg inte det som ett problem. Utan snarare som semester när jag åkte iväg till honom. Jag visade redan från början att jag brydde mig om honom. Efter 6 månader så enligt honom blev jag för "mammig" mot honom. Då gjorde han slut via telefon.
Det var i grova drag min erfarenhet. Tyckte det var både grymt och oresonligt mot mig att göra så. Just för att jag hade precis åkt hem då och ett par dagar senare var förhållandet över. Han var min första sanna kärlek. Så för mig är han alltid något speciellt. Kommer alltid att ha känslor för dig. Men tror redan att du har räknat ut det.

If only I could make you understand. I just don't see things the way you do. I don't see how world makes so wonderful thing can be bad.