Lördagens fest blev mer än lyckad. Allt började med en för fest hemma hos en gammal klass kamrat. Först så trodde jag att det bara var folk från gymnasier klassen som skulle komma. Fast så länge allt ändras till det bättre så gör det inget. Fick lära känna några nya personer varav en av dem var väldigt söt. Hoppas på att få återse honom snart igen.
Vi satt först bara och drack lite och pratade. Sen bestämde vi oss för att gå ut på puben. Vilket inte blev som jag trodde det skulle bli. Men det slutade med att vi gick in på Nivå och drack en drink. Vi kände att då det inte var så mycket drag på puben så åkte vi tillbaka till Rehnen's lägenhet. Jag och de andra satt och pratade ännu mer. Tills tröttheten slog till på både mig och Jennifer. Eftersom både jag och Basse delade på ena soffan så det blev lite mys med honom och mig.
Kan inte annat än säga att jag blev lycklig och glad. Det kändes hur bra som helst. Lika så Jennifer sa att det var kul att se mig gladare igen. Vilket värmde mig ännu mer. Så hoppas på att det kan leda till något med Basse.

Kärleken odlas på avstånd sen slår till när du minst anar det ;-)

Tja, hade det inte varit för att jag ska träna idag på förmiddagen så hade jag aldrig gått nu. Känns ju lagom tradigt att behöva gå upp vid 0630. Men vad gör man inte för hästarna. Det som kommer bli mest intressant idag är hur det blir med mitt tejpade knä. Fast tror inte det blir några problem. Hoppas inte det i alla fall.
Får heller inte glömma att det är fest på gång ikväll sen samt en eventuell tripp till Ronneby. Men vet inget om det är bestämt

Tja, just nu vet jag inte vad jag ska tycka eller tänka längre. Fick reda på att det tydligen inte är något fel på mitt knä. Så jag kommer få leva med att ha ont i perioder. Vilket jag tycker är tråkigt. Det som de sa om det var att jag har vätskesignaler i nedre delen av knäskålen. Blir bara trött på att ha ont hela tiden.
Kan trösta mig med att jag i alla fall ska till sjukgymnast om en vecka. Men känns på något vis som om det inte kommer hjälpa. Fast hoppas innerligt på att jag kan fortsätta jobba och träna som vanligt. Jag kommer bli djupt deprimerad om jag måste sluta med ridningen helt. Nu kommer jag bara att hålla ut och se vart det leder.

Drömde om att jag äntligen fått träffa den rätta killen. Som jag förstod drömmen så är det en skåning och vi var lyckliga tillsammans. Hoppas verkligen det kan bli som i drömmen. Egentligen finns det inga ord för hur glad jag är om det blev så. Hoppas jag kan åter berätta drömmen så som den var.
Allt började med att jag gjorde en resa ner till Skåne för att få lite ledigt och egen tid. När jag kom ner så började det hända märkliga ting. Saker som är svåra att förklara men som man gärna vill förklara. Fast just nu så berörde inte dessa märkliga ting mig. Jag fortsatte gå mot utgången på tågstationen. För att sedan kunna ta mig vidare till det vandrarhemmet jag skulle bo på. Visst det skulle kännas ensamt att inte ha några vänner att prata med. Men jag behövde ha ensam tid just nu.
Nu när jag kom in på vandrarhemmet så säger de att jag har fått byta rum. Jag blev först irriterad inombords. Men sen när jag fick se mitt nya rum så försvann irritationen. Det var jätte vackert och mysigt. Så det skulle inte bli några problem med att trivas här.
Så kom det då in en kille som tycktes verka bekant på något vis. Han var hur som helst väldigt söt och såg bra ut. När han gick mot mig så blev jag liksom alldeles knäsvag. Jag visade inget och försökte bara spela lugn och samlad. Han började prata med mig och sa att han hade sett mig på en fest tidigare. Jag sa att jag inte visste men att jag hade varit på en fest med ett gäng. Med andra ord så verkade det som om han och jag hade varit på samma fest. Det jag inte visste var att den här killen skulle bli min nästa kille.
Vi gick en promenad och hamnade till slut borta vid hans hus. Jag kände att jag egentligen borde hålla mig så lugn som möjligt. Men det var inte så lätt med det sällskapet jag fick. Han sa så här "Vill du stanna här över natten?" Då svarade jag "Jo det hade väll inte skadat att göra det för en natt." Så vi åkte tillbaka till vandrarhemmet där jag skulle bo och förklarade hur det låg till. Han förstod mig att jag ville sova hos den här snygga killen. Det slutade med att jag tog med mig alla mina saker och bosatte mig hos Adam.
Nu kommer det som jag blev mest glad över. Allihopa skulle precis göra sig klara för att gå ut och äta. Men jag kände att jag inte riktigt mådde bra. Så jag sa att ni kan gå utan mig så löser jag det. Men det gick ju inte Adam med på. Så han stannade också hemma för att ta hand om mig. Vilket var precis vad jag önskade att han skulle göra. Efter att alla hade gått och jag kunde slappna av igen så kommer han in till mig. Han börjar säga " Vill du ha något speciellt?" Pinsamt som jag tyckte det var sa jag "Nej, det är bara bra. Tänkte se lite på tv." Då sa han så här innan han gick "Okej, gör du så. Jag är på mitt rum om det är något."
Men efter ett tag så kände jag mig lite ensam. Så jag beslöt mig för att gå in till Adam och prata lite. Jag märkte att det började bli sent. Så jag frågade var jag skulle sova. Till min glädje så skulle jag dela rum med honom. Så vi satt uppe ganska länge och pratade om allt möjligt. Det slutade med att jag somnar i hans säng. Då hade han inte hjärta att väcks mig. Vilket betydde att han bäddade ner mig och sen sov i min säng.
Morgonen där på så blev jag serverad frukost på sängen och vi delade på den. Vi bara njöt av varandras sällskap hela dagen. Det blev verkligen en underbar dag. Men nu när det var kväll igen så såg vi på film och i vanlig ordning somnade jag i han säng. Men den här gången så sov vi tillsammans. Det var dock inte så bekvämt för honom att sitta upp och sova.
"Ja ska hem till Blekinge idag." Då svarar han "Vad tråkigt. Jag som hoppades på att du skulle vilja bli min tjej och stanna kvar hos mig. " det sista jag sa till honom då var "Jag trodde inte det skulle bli du och jag. Men jag stannar självklart här hos dig."
Så slutade drömmen i grova drag. Jag och Adam flyttade ihop och skaffade oss ett eget boende och familj. Det blev inte som jag föreställde mig. Utan det blev mycket bättre och vi var båda lyckliga. Slutet gott, allting gott.

Kärleken gror och växer på avstånd. Sen när den är "mogen" så märks det på båda parterna.

Jag hade i natt en hel konstig dröm. Den kändes så verkligen hela vägen. Vilket var tråkigt att den inte var det. Jag hade blivit överlycklig om den var det. Fast en dröm ger ibland liv åt verkligheten. Så hoppas den kommer igen i natt så det blir fortsättning.
Vi alla funktionärer som hade kommit ner till AW satt inne i "Polen" och pratade om vad vi haft för oss. Det var en rätt lugn dag vi skulle ha framför oss. Vilket var skönt. För i morgon drog de stora nationella och Elit tävlingarna igång. Men ett tu tre kommer det en hel drös med lastbilar och transporter. Alla fick panik och började tänka på var Jonathan var. Han hade nämligen inte kommit in till oss andra. Så alla funktionärer började kasta sig ut för att hjälpa till. Med mig i ledningen då så klart. Sen kunde en lättnadens suck dras. Där var han på väg mot alla transporter och lastbilar som väntade. Då lugnade vi ner oss. Men vi skulle även bjuda på mat till de resenärer som hade anlänt. Så jag for ner och startade grillen. Vilken blev klar precis tills folk började komma ner.
Efter det kaoset var över så bestämde vi oss för att åka och bada i Finja sjön. Just för att kunna koppla bort stressen och bara njuta av allt. Vi såg direkt att vi inte var ensamma där. Men det hindrade inte från att koppla av.
Det som var det mest konstiga med drömmen var att vi såg en seglare som inte förtöjt sin båt ordentligt. Så jag dök i för att hinna i kapp och hjälpa seglaren. Jag sa "Kanske borde se över dina kunskaper i förtöjning." Men han blev arg och klippte till mig så jag flög hand löst ner i vattnet. Det fanns bara en som såg händelse förloppet. Det var ingen mindre än Jonathan. Så han dök i efter mig och försökte dra upp mig till ytan. Det tog inte lång tid innan han fick upp mig. Då sa han "Ullis kan du simma in?" Han fick till svar "Nej, jag kan inte det. Mitt knä är illa skadat." Då fick jag hänga på hans axlar in till strand kanten.
Det hela slutade med att han bar upp mig till de andra. Så satt vi två där själva till vi åkte hem. Vilket var precis vad jag ville. Så den här drömmen slutade riktigt väl och tur var det.
Tänkt på att alltid vara hjälpsam :-)