Sann och ärlig mot sig själv, är det alltid bra?
Ibland vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Det bästa är ju att vara sann och ärlig mot sig själv. Fast ofta blir det lite brutalt ärligt. Vilket kan till viss del vara jobbigt. Nu så känner jag att jag kan bara inte gå och vara nere för att en som jag har tycke för har skaffat flickvän. Självklart är jag glad för hans skull samtidigt som jag är nere. Just vid den här händelsen så har jag lite svårt att följa mitt motto "Så länge mina vänner blir glada av mig, då blir jag också glad." Men visst den man gillar ska man släppa fri även om det smärtar att göra det.
I stället för att gå och fundera mer på det så ska jag bara blicka framåt och skapa min framtid. För lever man i det förflutna så kommer nuet och framtiden som en chock för dig. Hoppas dock innerligt att jag själv slipper att vara ensam så mycket länge till. Visst det är som jag brukar säga att det är mycket bättre att vara singel än tillsammans med någon. Just för är man singel så är det ingen som kan såra en mer än sina vänner. Men har man då en pojkvän så kan det blir sju resor värre om han sårar en i ett förhållande än om ens ena vän skulle såra.
Jag ser det även ur ett annat perspektiv. Det är att när man blir sårad så kan det vara skönt att veta att där finns någon som alltid bryr sig om just dig. Så det är på både gott och ont att ha ett förhållande med någon och vara singel. Som sagt var så finns det för- och nackdelar med allt i våra liv. Hade det inte funnits det så vem vet då hur livet och ens val hade blivit.
Live the day like if its no tomorrow :-)
