Jag lyckades
För mig har det varit känt ett tag nu. Men kan dela med mig av en för mig glädjande sak. Under år 2015 så har jag varit med och deltagit i en serie om klubbmästerskapet i dressyr på stor häst. Mästerskapet rids i fyra omgångar på ett år. Två omgångar är på våren och två på hösten. Programmet som det går i är LB:1 2015 och då gäller det att man rider i samtliga omgångar för att ha en chans att slås om mästerskapet.
2013 sänker jag klubbmästare i hoppning. Vilket jag hade haft som mål i flera år innan jag tillslut lyckades ta hem det. 2014 så tog jag även det i dressyren och tänkte wow vad roligt att jag blev klubbmästare två år i rad i olika dicipliner. Sen inför 2015s serie så tänkte jag att jag ska satsa mer och rida olika hästar. Vilket jag även gjorde och det är både en utmaning och samtidigt som det visar att jag klarar av att ståta ett program med vilken häst jag nu skulle välja.
Förmågorna som jag har valt har varit lite yngre än tidigare. Den äldsta jag red 2015 är nu 16 år. Men en jätte trevlig individ. Den andra jag red i serien var den jag senare under våren tävlade i med helt okej resultat. Sen så sist och yngst var de båda dåvarande 6-åringarna som nu är 7 år. Att rida unga hästar och känna hur mjuka, fina och vilken potential de har är fantastiskt.
Roma som jag red i näst sista omgången var väldigt fin. Jag hade lagt upp en bra plan och allt kändes bra och sen. Men tyvärr så fick hon gå in och gå en klass till innan jag skulle ha henne. Vilket jag i efter hand blev lite sur för. För att när jag red mitt program med henne så var hon trött och orkade inte hålla ihop sista galoppen innan uppridningen.
Bøgensmindes Kodiak som jag red sista omgång vär en väldigt stor häst som är svår att rida ihop i en bra form och få in en acceptabel takt.
Måndag igen
Jaha få var det måndag igen. Men ska inte klaga på det bara för att det är första dagen på veckan. Visst det är lite drygt att det är långt till helgen. Men vad gör det? Började morgonen med en kort ridtur på finaste Vanilli. Att rida det första man gör på dagen gör så att man får en helt annan energi. Att bara vara i skog och natur med en häst gör så att man känner sig fri som en fågel.
Hur tänker folk?
Ibland så undrar jag verkligen hur folk tänker när de rider i ett ridhus. Ibland så känns det som om vissa personer tror att de äger hela ridhuset när de är där inne och att ingen annan får vara där inne. Nu på vintern så är det visserligen trångt inomhus. Men för det så kan man inte kräva att få vara ensam i ett ridhus som är 22*70 meter. Jag tänkte nu att jag ska dela med mig av en händelse som inträffade faktiskt igår.
Efter en träning så är det viktigt att en häst får röra på sig så att den får bort eventuell träningsvärk. Ska man motionera en häst dagen efter en träning så tycker jag att longering är det bästa. Just för att då blir det mindre belastning för den. Sen så behöver man inte alltid rida sin häst. Longering/tömkörning är också arbete bara det att den arbetar utan ryttare ibland. Vilken är bra att inte alltid belasta hästens rygg. Hur som helst så skulle jag då longera min tränares häst. Tänkte att det är bäst att göra det på morgonen då det är som minst folk. I regel när jag gör det på morgonen så är jag helt själv. Men inte den här gången. Jag knackade på dörren och väntade lite innan jag öppnade. När jag såg att det bara var en ponny i ridhuset så tänkte jag att det säkert skulle gå bra att jag longerade på en del av ridhuset. Där tog det tyvärr stop. Räckte att jag nämde att jag ville longera och fick då ett tvärt nej. Detta för att personen i fråga inte kunnat galoppera sin ponny på 14 dagar. Det svaret förstod jag inte riktigt vad h*n grundade det på. Jag hann inte ens förklara att jag skulle gå med hästen några minuter innan jag släppte ut henne på linan. Känns som om folk inte riktigt förstår vad longering innebär. Jag menar att bara ha hästen på en volt är en formigt. Så ibland avbryter jag jobbet på volten och går lite på rakt spår bara för att det inte ska bli så snurrigt för mig och hästen.
Men jag kan verkligen inte förstå att om man vill vara själv så väljer man det ridhuset som är 22*70 i stället för det som är 20*40. Jag tycker inte att man kan räkna med att vara ensam i det större ridhuset när det finns så många hästar uppstallade på och runt om anläggning. Jag bryr mig inte så mycket egentligen. Men det irriterar mig när folk beter sig så och tror att de äger hela världen bara för att de har egen häst/ponny. Men det ska inte spela någon roll. Jag longerade ändå fastän hon sa nej. Dock så gick jag ett tag med hästen både utan och med halsförlängare innan jag tillslut kunde börja jobba med den lite lätt.
Orgo
*2002
E. Liguster
U. Ordynacja
UE. Kanion
Äg. Karlskrona Lyckå RK
Vilket pass 🐴
Igår stod det ridning av Paggis på schemat. Han är en riktigt trevlig häst att rida om bara du som ryttare kan slappna av ordentligt. Vilket inte alltid är så lätt att göra i vissa fall. Men det är viktigt att försöka göra det för är ryttaren spänd så blir hästen också det. Spändheten märker jag väldigt tydligt att den överförs från mig till Paggis. Minsta lilla jag är spänd i min ridning så går det direkt till honom. Blir det spänt så tar det tid innan det blir avslappnat. 
Paganini
Passet som jag och Paggis hade igår var avslappnat från början till slut. Det är mycket tack vare att jag har en så bra vän som hjälpte och peppade mig. Utan henne så hade passet inte blivit så bra som det blev.
Nu när det är så hårt och knöligt i hagen så blir han extra pigg för att det blir svårt att röra sig ute. Så för att han ska få utlopp för sin energi så longerar vi honom innan vi sitter upp. Plus att han blir då otroligt mycket bättre att rida efter att man gjort det. Det är viktigt att äldre hästar får komma igång ordentligt i kroppen innan man begär att de ska arbeta ordentligt.
Själva passet bestod mest av skritt och lite trav. I skritten var han fin direkt när jag gjorde lite olika övningar. I traven började han med huvudet uppe och öronen bakåt. Men då höjde jag handen och lät tyglarna glappa. Just för att han skulle känna att jag inte höll i honom. Då sänkte han suxsesivt huvudet och blev allt gladare. Att känna hans härliga trav i avspänd är som att sväva på moln 🐴
Paganini
*1997
E. Eighty Eight Keys**
U. Panja
UE. Pcelit
