Ärligt talat så vet jag inte längre vad jag ska tycka och tänka längre. Vill så gärna att hela mitt liv ska flyta på som det en gång har gjort. Men det är så svårt att få det till var det en gång var. Just nu så gäller det att bara tänka positivt och se ljus på saker även om det inte är lätt alla gånger. Det sägs ju att efter regn kommer det solsken igen. Jag bara undrar när solskenet ska komma tillbaka till mig. Det är säkert nämare än vad jag tror just nu och kommer när jag minst anar det.

Kärleken den vet jag inte hur jag ska beskriva riktigt. Kanske i stil med den är svår att finna men när man finner den så består den. Har man blivit djupt sårad en gång av den så är man ett lätt byte för att bli det igen. Men jag hoppas i alla fall på att jag en dag ska finna den rätta killen och bli lika pigg och glad igen som jag en gång varit. Att en annan människa i ens liv kan göra en sån skillnad med en. Det är egentlighen helt ofattbart. Den skillnaden märks inte förrän man mist den man älskade då.

Nog om det. Jag gaskar upp mig och blickar framåt och hoppas på att det står en kille någonstans på min väg som förstår och respekterar mig för den jag är. Det hade jag varit innerligt tacksam för. Tvivlar på att det inte skulle stå någon där vid vägen och vilja ta mig in i sin famn.

 

Love is a powerful thing. But remember once you found it keep it tight to your heart. If it's menat to be that nice and sweet guy so be it.